Birger.
Ja ja min Bror, det är nyttigt, at ibland dricka ett glas Wjn, i synnerhet för en så gammal man som I ären.
Truls.
Ja, det är sant, och smakar det aldrabäst, när man det kan få på sådant sätt, at det intet kostar penningar. Ty penningar äro ej så lätt at få, som at dricka ut et glas Wjn.
Birger.
Det är just intet min mening, at man skal slösa bort penningar derföre; men så tycker jag likwäl, at den, som mår någorlunda wäl, kan wäl ibland kosta på sig ett glas Wjn. Ty när det ej skier til öfwerflöd, så är det hälsosamt.
Truls.
Ja, det må wara dermed huru det wil; men min Herre är ändå alt för klok, til at kiöpa Wjn.
H. Smulgråt.
Däri har du rätt Truls.
Truls.
Och Wjnet smakar fuller wäl; men derföre behöfwer en förståndig man intet skingra sina penningar.
H. Smulgråt.
Rätt så, sj det war wäl och förnufftigt talt.
Truls.
Och den, som räder min Herre, til at gie ut sina pengar för Wjn, han är ej hans wän.
H. Smulgråt.
Hör min bror, hwad han säjer? tro mig säkert, Truls är ej så oäfwen. Jag har så ammat up honom de åhren bårt åt han warit i min tienst, at jag wäl tror, det han med tiden lärer bli en beskiedlig Karl. Ty som jag märcker, så har han fattat mycket af mine principier.
