42
Birger.
Det är wäl sant. Men ock man wågar giärna den sista Half-Ören man har för Lifwet och hälsan. Och hwad Moliere angår, så är det wäl wisst, at han har mycket hafft at säja på Doctorerne. Men detta oacktat se wi dock dageligen, at många siuka genom deras hielp komma til hälsan igen, och finner jag för min del nödigt, at rådfråga någon Doctor om henne, det må och kosta hwad det wil.
H. Smulgråt.
Men det är ändå wisst, om det hielper eller ej, och at gie ut sina pengar i sådan owisshet. - - -
Birger.
Gif Er tilfreds min Bror, det skal ej kosta Er något.
H. Smulgråt.
Ja så, ja Bror har rät, och tror jag wäl, at Doctorernes råd ibland kunna wara gode. Men min kiäre Bror, det mästa, som mig ligger härwid på sinnet, så är det hennes begrafning. Ty dertil fordras stor omkostnad.
Maja skrattar för sig sielf:
Det har ingen nöd. Utaf den siukan som hon nu har, dör hon intet. Det lär dess förinnan finnas någon bot derföre.
Birger.
Jag wil ej hoppas, at olyckan skulle wara så stor, at hon skulle dö, som mig öfwermåttan mycket skulle gå til sinnes. Men om ock så wore, så wil jag til at ställa Er til freds, härmed lofwa Er, at bestå omkostnaden til hennes begrafning.
H. Smulgråt.
Tag mig i hand derpå.
Birger.
Ja, hwarföre intet.
H. Smulgråt.
Nå wäl, så får det gå med henne hur det wil. Men
