tro wärdig jag ock eljest anser honom före at wara, torde sielf wara bedragen, eller illa underrättad om den saken. På den Händelsen at nu så wore, och Herrn sedan Giftermålet wore förbj, skulle finna saken annorlunda, än han sig förestält, och at hon ej hade så många penningar, som Herrn giordt sin räkning på, ja sj då, då skulle det sj ut för Truls. Då skulle det ej wara godt mer, at wara i den stackars Trulses Kläder. Jo mån tro Herrn då icke skulle säja, at jag hade bedragit honom, och således skiuta all skuld på mig. På det sättet skulle jag blifwa wäl belönt för min goda mening emot Herrn. Nej, nej, klokare är jag. Jag är Herrens aldra ödmiukaste Tienare uti alla andra mål: Men med denna Giftermåls handel befatter jag mig aldeles intet, det säjer jag ännu en gång.
H. Smulgråt.
Åh lappri, Truls, giör dig ej någre fåfänga inbillningar. Ty nu sedan jag talt med den kloka Mannen som du wet wäl sielf, så har jag fåt så mycken underrättelse, af honom om hennes tilstånd, som jag behöfwer; Det är alt så nu mera ej dina ord, som jag liter på, utan jag rättar mig bara efter det; som denne Mannen sagt mig. Hwilcket jag håller trowärdigare än alt annat. Här af kan du nu sj, at ej något answar kan falla på dig, det må ock gå, huru det wil.
Truls.
Ja det kan så wara: Men jag tycker ändå; at det är aldra säkrast för mig, at ej blanda mig i denna saken: ty då wet jag wist at jag är frj för answar.
H. Smulgråt.
Hör du intet hwad jag säjer, du toker. Nej det hielper intet Truls, du måst hålla fort, och betänck derhos, at om du det intet giör, så torde det falla mig in, at i harmen häfwa up det Testamente, som du wäl wet, och det wore ej någon ringa skada för dig, tro mig säkert. Men deremot, om du
