98
— I det fallet kan mamsell Maria vara lugn, ehuru jag skulle ansett det vida bättre än det, som händt.
Han lefde. Maria höjde åter det sänkta hufvudet i bäfvande väntan.
— Hvem skulle trott honom, som tycktes ega så mycken godhet, så mycken stolthet — fortfor majorskan — att taga ett sådant steg? Men behofvet leder till mycket ondt.
— Något ondt har icke Gustaf gjort! — svarade prosten med säker röst. — Hans ädla hjerta skulle ej tillåta honom en enda handling, som ej stode ren för samvetet och Gud.
— Förlåt mig, herr prost — återtog majorskan segrande — om det kan kallas rätt att bryta mot lagen, att blottställa sitt lif för en skymflig död, med ett ord, att göra penningar?
— Hvilken nedrig osanning! — stammade prostinnan, darrande af vrede; — men …
— Till ett sådant steg skulle icke det djupaste elände förmått Gustaf — afbröt prosten sin hustru. — Han skulle förr sett sin mor, den han så högt älskade, svälta i hjel, än han på oärligt sätt skaffat henne en brödbit!
— Hvad som förmått honom härtill, känner jag icke, men att han, ty värr, verkligen gjort det, vet jag med visshet — fortfor majorskan; — och om herrskapet tillåter mig berätta händelsen, så skall ni snart dela min sorgliga öfvertygelse.
Ingen svarade, och majorskan fortfor:
— Det blef för omkring åtta dagar sedan upptäckt, att falska sedlar voro i omlopp i staden W—, hvilket naturligtvis väckte fruktan och uppståndelse. Man forskade, undersökte, och slutligen upptäckte man, att dessa voro de sedlar, med hvilka herr Werther betalt den öfverflödiga begrafningen, jemte läkare och apotek. Man reste till honom, som, för att afvända alla misstankar, ännu gick helt lugn qvar i moderns boning, låtsande endast lefva för sin
