138
Trettonde kapitlet.
Axel hade skrifvit till Maria, att Gustafs frihet nu mera skulle utgöra hans enda sträfvan, hans lefnads mål; men han skref det icke blott, ty det var verkligen det enda, som tycktes upplifva den nästan sjunkna ungdomskraften. Sedan han nu lyckades få veta, att Brenner uppehöll sig i Heidelberg, beslöt han att genast begifva sig dit. Han lemnade derföre Genève, men icke för att skåda Italiens paradis, hvars förgårdar redan synts honom så sköna. Med en djup suck blickade hans öga ännu en gång bort öfver det härliga sångarlandet, och så vändes det till baka till de nordligare trakter, mot hvilka han drog med en ensam, bruten alpros hvilande vid det varma hjertat.
Skyndsamt ilade han dag och natt, och återsåg innan kort den vackra Neckardalen med ett hjerta helt olikt det, med hvilket han för kort tid sedan lemnat honom.
Brenner var verkligen i Heidelberg. Axel hade snart lyckats upptäcka hvar han bodde, samt att han snart ärnade fortsätta resan, hvart visste man ej säkert; till Amerika troddes dock, emedan han var mycket till sammans
