13
Andra kapitlet.
Redan sista dagen i juli månad medförde Högadals postväska ett bref från Axel. Utanskriften var till prosten; men inom dennes kuvert låg ännu ett till Maria.
- Min älskade syster!
Vi hafva genomvandrat det rika, härliga Östergötland; sett en del af dess vexlande naturskönheter; från den djupa, sagouppfylda Kolmården blifvit liksom med ett trollslag förflyttade till den mest leende tafla, som inbillningen kan måla; sett Norrköping, denna flitens och välmågans stad, med sina brusande strömfall, sina skiftande stränder, sina vackra kyrkor, sina snöhvita hus. Vi hafva skådat Finspong, detta sköna romantiska ställe, detta forna hem för skönhet, menniskokärlek och galanteri; sett Linköpings härliga domkyrka; passerat de bördiga fält, som omgifva staden; inkommit i Wårdnäs, denna ovanligt vackra församling, som öppnar portarne till Kinds och Tjusts paradis — och detta Brokind! Jag hade velat gå genom en öken för att se det, så djupt var det intryck, som dess obeskrifliga skönhet gjort på mina sinnen!
