177
vänta, vänta tills ni få en sådan här liten; då får ni känna, att det sötaste ligger i botten — sade brukspatronen och lade den lilla älsklingen i knät på Maria, som lutade sin glödande kind intill den lilla guddotterns späda anlete.
Bland andra nyheter, som prostinnan upphemtade på Lundafors, var den, att Almas fästman var spelare och rumlare i högsta grad, samt att det ej skulle dröja länge förr än förlofningen vore uppslagen.
— Det skadar icke åt majorskan, för alla gånger hon plågat mig. Hon må gerna … — här stannade prostinnan, hon mötte en blick, som kom henne att, i det lynne hon nu var, afbedja tanken i sitt hjerta. Johanna, som ännu icke varit ute, lofvade att dagen derpå komma till prostgården, och med detta löfte hemreste våra vänner, nöjda med dagen och lifvets förhållanden.
Emellertid hade glädjen i prostgården spridt sig omkring i församlingen, och Kari-Lottas mor infann sig der nu för att förnya sin bön, att Maria skulle kläda hennes dotter till brud.
Saken bifölls gerna, och lördagsaftonen skulle den blifvande bruden och ett halft dussin brudtärnor komma till prostgården för att klädas. Vigseln skulle på söndagen firas vid den allmänna gudstjensten, hvarefter den stora bröllopsskaran borde aftåga till bröllopsgården.
— Ack, hvad allt snart kan förändras! — sade Maria och hufvudet nedsjönk sakta mot Gustafs bröst; och så omtalade hon, huru tanken på bröllopet för några dagar sedan så mycket plågat henne. — Vet du, hvarför det nu mest gläder mig? fortfor hon och blickade in i Gustafs öga. — Jo, derför, att jag får visa dig för hela församlingen, och får höra alla säga: Ack, hvad han är vacker!
— O, hvad äfven kärlekens barnslighet är ljuf! — tänkte Gustaf och slöt Maria till sitt tacksamma hjerta.
Lördagen kom med sina små bestyr. Maria garnerade brudklädningen, band buketter och brudkrans, och huru ljufva voro icke dessa sysselsättningar, som delades och
