183
Men det säger jag, att förr än den summan är fördubblad, som du utsatt till årlig inkomst, så kan intet giftermål komma i fråga, så vida ni skall lefva som bättre folk; och tro mig, det är bättre att vänta litet, än att sedan önska, att man gjort det; ty om behofven öfverrösta kärleken, då flyger den snart sin kos. Har jag icke rätt, Gustaf? — fortfor hon, vänd till denne, som tankfull stödde hufvudet mot handen. Denne uppslog ögat, men hann ej svara; ty Lemner stod i samma ögonblick midt på salsgolfvet.
— Är icke Johanna med? — frågade på en gång mor och dotter.
— Nej, icke i dag. Hon … hon … — Han kom icke längre; men ett eget leende spred sig som fortsättning öfver hans läppar.
Sedan prostinnan inbjudit Lemner i en stor länstol framför brasan, började hon sina frågor rörande resan, för att ändtligen få reda på dess rigtning och ändamål, hvaröfver hennes gissningsförmåga gjort så många misslyckade försök. Men det misslyckades äfven nu, och den eljest så upprigtige brukspatronen undvek stammande detta ämne, ehuru det syntes, att det uppfylde hans hjerta med glädje.
Med undantag af de resor, jag gjorde för att omfamna och hemföra min Johanna, har jag aldrig gjort en så lycklig resa; men gissa får ni, mitt herrskap, — svarade Lemner, på prostinnans yttrade förmodan, att resan varit angenäm.
— Glädjen har icke samma verkan på Lemner som på dig, — sade Gustaf till Maria; — ty honom förhöjer den då verkligen icke.
— Men man ser ändå äfven i den hans goda hjerta, — svarade Maria.
Prosten inkom, och en allmän glädje utvecklade sig allt mera i den lilla kretsen. Samtalet gick från ämne till ämne, och slutligen blef det fråga om Gustafs resa och den blifvande doktorspromotionen, då brukspatronen
