30
Fjerde kapitlet.
Ödmjukaste tjenare, herr brukspatron! — utbrast kapten S—g, just som han genom bärkorgar och kringelmadamer banade sig väg att från den mellan Södertelje kanalbankar rökande och inträngda Kometen göra ett hastigt besök i land.
— Ödmjukaste tjenare! — ljöd nu ett mångdubbelt eko från vår bekante Lemner, och ett kraftigt handslag bekräftade helsningen.
— Får jag herr brukspatron till passagerare?
— Icke blott mig, utan min hustru och hela det sällskap med vagn och kappsäckar, — svarade Lemner och visade på en liten grupp, hvars bakgrund utgjordes af hans präktiga ksalesch.
Så mycket bättre! — invände kaptenen med vänlig belåtenhet. — Vi hafva i dag godt väder, ehuru vinden är litet emot.
— Det gör ingenting, ty det är så lugnt i dag; men jag får lof att presentera min hustru. Johanna, kom hit, min engel!
Johanna kom, men kaptenen hade gått att göra bekantskap med vagnen, för att låta honom intaga sin icke så billiga däcksplats.
