Hoppa till innehållet

Sida:Högadals prostgård del I 1884.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

221

och sumppannan påsatt öfver den hopsopade glödhögen, var att i den gamla bläckburken inpacka det skålpund Upsalasnus, hon fått af sin unge, vackre herre, samt att för den spräckta spegeln påsätta det stycke, som Helena gifvit henne. Hennes sista ord voro dock: — Aj je ja mej, känner jag icke igen, att hon tagit spetsarne af sin egen ungmorskrage! och då stego följderna af det starka ljusskenet henne åter i ögonen.