låter det stå en stund. På sådant sätt är det nu godt och klart; men för att åstadkomma detta sednare så mycket säkrare, brukar man tillsätta ännu ett eller annat klaringsmedel. Några begagna härtill hjorthorn, som före kokningen lägges i kaffet; andra bruka brändt socker, och ännu andra äggula. Det förstnämda klaras, hwarefter man slår en kopp kokhett watten derpå och wispar det så länge, tills dess åter blir kallt. Af en äggula behöfs blott en tredjedel eller fjerdedel, som slås i kaffet, då man efter kokningen tar kannan från elden, hwaraf det klarnar, och de grofwa delarne, som flyta ofwanpå, kan man då genast borttaga med en thesked.
Kännarinnor af denna dryck påstå, att kaffet är bättre då det icke kokar, utan endast skållas. För sådant ändamål ställer man kaffepannan på kol, sätter en filtrertratt derpå, lägger deri ett blad läskpapper eller en silduk af linne, hwari det malda kaffet lägges, och slår långsamt derpå den erforderliga qvantiteten kokande watten. På ett lod kaffe räknar man wanligtwis 3 thekoppar watten. Begagnar man härwid en linneduk, så måste den för hwarje gång twättas, likwäl utan såpa, och wäl torkas.
Då wi nu en gång hålla på att koka kaffe, will jag wid samma tillfälle beskrifwa några särskilta beredningssätt af kaffe. Det första må blifwa:
Kaffe à la Reine.
Man sätter pannan, med endast kaffe uti, på elden; så snart en tjock rök twå eller tre gånger farit opp, gjuter man kokande watten derpå. Då kaffet sjunkit till bottnen och ej mera stiger opp, tager man det från elden och slår dit något brunkokt socker, som man för sådant ändamål har i beredskap. Man kan nu genast slå uti deraf; ty det är alldeles klart.
Kaffe à la Crême.
Man kokar starkt kaffe på wanligt sätt och låter det klarna. Derpå gjuter man 13 god grädde och 23 af
