i watten. Bäst blifwa de när de kokas i imma, hwartill dock fordras ett med runda hål försedt täcklock, som passar wäl in uti det kärl, helst af sten, hwaruti kokningen sker. I brist på en dylik inrättning, kan följande utwäg tillstyrkas. Man häller blott så mycket watten i kärlet, att det stär öfwer potäterna. När det sjuder, aftömmes det och ersättes åter med kallt watten; nu låter man dem koka mjuka, afhäller åter wattnet, beströr dem med salt, slår rundtomkring locket en tät, fuktad duk, för att qwarhålla imman och sätter pannan ännu ett öaonblick öfwer koleld.
243. Potatis, flottkokt.
Sedan potatisen blifwit råskalad, skäres den i twå eller flera delar och torkas mellan linne. Flottyr hälles i en tackjernspanna och när den är het, ilägges potatisen, som får koka tills den blir ljusgul; lägges sedan pä gråpapper, att flottet får urdraga.
244. Potatis, stufwad.
Smör smältes och mjölk dithälles efter behof. När detta uppkokat, ilägges wäl skalad och sönderskuren potatis, hwilken får koka under omrörning, tills det blir simmigt. Om man sä will, ilägges finhackad Persilja. I stället för mjölk kan man äfwen taga buljong.
245. Potatismos.
Potatisen råskalas och kokas, hwarefter den sönderkramas wäl. Smör, tillika med finhackad
