men hallonen uteslutas. På samma sätt göres äfwen Hwitt Winbärs-Gelé.
N:o 528. Att sylta Nypon.
Nyponen rensas från kärnor och fnas, wägas och stielpas i kallt watten; sedan upptagas de och urblåsas hwart och ett, hwarefter de läggas på ett durkslag, som nedsättes i en kokande wattengryta, hwarest de få koka tills bären börja att spricka. Då upptages durkslaget hastigt och sättes i kallt watten; derefter urblåses wattnet wäl utur hwarje nypon, som sättes upp och nedwändt på en dertill utbredd duk, att wattnet må widare afrinna. Emedlertid kokas en lag af något watten och så mycket socker som bären wäga, hwilken klaras med ägghwitor och wäl skummas. Då sirapen är såsom en wälling, läggas nyponen deruti, att under omskakning koka tills de börja att klarna och blifwa mjuka: då lyftas de af elden och sqwalpas tills de swalna; hwarefter de nedläggas i glasburkar att förwaras.
N:o 529. Att sylta Hjortron.
Dertill tagas stora, rediga hjortron, hwilka wägas; af lika wigt socker kokas, tillsammans med litet watten, en något simmig lag, hwilken hälles ljum öfwer bären, som dermed få stå till andra dagen. Då afsilas lagen och hopkokas tills den inemot trådar sig mellan fingrarna, hwarefter bären iläggas att endast få ett sagta uppkok. Derefter lyftas de af elden, och skakas smått tills mesta hettan är
