Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

synder/ at han aff Fadherligh barmhertigheet/ nödgas til at leggia oss vnderstundom sådana swedha och werck vppå/ som tu nu lijdher/ så frampt wij icke skole förderffuas til wåra siälar. Ther til gåår och dieffuulen natt och dagh/ såsom itt rytande Leyon/ ther effter/ at han må förderffua oss/ så at wij äre honom aldrigh frij/ så länge wij här leffue. Therföre må wij och wäl wara gladhe/ at wij snart hedhan/ til itt annat leffuerne komma kunne/ ther wij icke så förtörne then milda och godha Fadhren/ och måghe wara frij för dieffuulsens list och försååt. Ty giff tigh Gudhi j wold käre brodher [1] och lätt honom göra medh tigh effter sin heligha wilia/ han weet wäl tin tijdh/ när tigh är nyttigast skilias ifrå thetta leffuernet.

Sedhan må Presten hålla then siwka före. Til thet första/ at han förlijker sigh medh them som han någhot haffuer vthståndandes medh/ giffuer them til aff alt hierta som honom haffua giordt emoot/ och begärer theras wenskap som han förtörnat haffuer/ så frampt han wil haffua Gudz wenskap.

Til thet Andra/ at om han är någhrom någhot skyldigh/ at han gör ther redho vppå/ at effter hans dödh icke skal komma kijff och trätor.

Til thet Tridie/ at om han wil göra

  1. syster.