Hoppa till innehållet

Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

fögho/ och begära nådh. Han sägher sielff/ at han icke wil syndarens dödh/ vthan myckit heller at han bättrar sigh och bliffuer widh lijff. Ty bekän tigh för honom och sägh.

O Alzmechtighe Gudh och käre Fadher/ sij iagh arme syndare kommer här fram för tigh/ full medh synd och skröpligheet/ Ty iagh haffuer ingen annan/ then iagh kan tryggerlighare gåå til/ Tu äst Fadhren/ och haffuer så myckit gott bewijst migh/ medh otaliga många welgerningar haffuer tu påskijna låtit/ at tu haffuer hafft migh kär/ tu haffuer giffuit migh lijff och siäl/ förnufft och sinne/ tu haffuer döst och klädt migh

allan min ålder igenom/ Ther til

haffuer