HERren sielffuer kommer nedh aff himmelen/ medh stoor storm och buller/ såsom een wäldigh Konung til markena/ medh vthroop och Öffuerängels röst och Gudz baswn/ Så at all Creatur bäffua och förfäras för honom/ och giffua igen the dödha kropper som the til sigh taghit haffua. Och the dödhe skola vpstå j förstonne/ thet är/ För än wij warde vptagne emoot Christo/ Och ther effter warda tå the som leffua förwandladhe ifrå sitt dödheligha wesende/ til odödeligheet/ och bliffua så til lijka/ leffuandes och dödhe/ then ene medh then andra/ vpryckte j skyyn emoot Herren j wädret/ och bliffua sedhan altijdh medh honom. Så är tå sägher wunnen öffuer dödhen och heluetet. Och medh thessa ord bedher S. Påuel/ at wij oss inbördes trösta skole/ Ja/ wij må thet och wäl göra/ och nu thes mindre fruchta för dödhen/ hwilken än tå han är bitter och hård vpågåå/ så är han doch nu hwarken så förfärligh eller skadeligh/ Ja han är heller nyttigh/ j thet han gör een ända på thenna werldennes iemmer och älende/ och förer oss til wårt rätta Fädhernes land igen. Therföre skole wij icke heller alt förmyckit söria öffuer wåra framledna wänner/ Ty the äro nu skilde widh thenna älendigheet och farligheet/ som wij än nu vthi äre/ och äre kompne til Christi roligheet/ ther the hwilas til
then yttersta domen. Tå skole wij medh them
