Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
LXXXI

han jw intet twiflar sina synder wara förlåtna/ för Jesu pijno och dödh skul. Och tå han kommer tijt som han skal rättas/ må Presten trösta honom widh thetta sättet.

KÄre brodher/ thet är så när kommit/ at tu skal gå ifrå thessa werldenne til tin himmelska Fadher/ så war widh een godh tröst/ tijna synder äro tigh förlåtna/ och tagh nu exempel aff Christo/ som war sin Himmelska Fadher lydigh in til dödhen/ Så war och tu honom lydigh j dödhen. Och än tå thenne dödh som tu nu lijder/ är een smäligh dödh/ effter werldennes anseende/ lijda honom doch toleliga. Christi dödh war och smäligh/ men han war lijkwel nyttigh och gangneligh/ så at ther folgde allas wåra saligheet effter. Så är och tin dödh smäligh/ och är doch lijkwel icke vthan frucht/ Ty tu haffuer giordt ena vppenbara synd/ hwilken effter Gudz rättwijso straffas moste/ thet kräffuer och så thet meenigha bästa/ at sådana straffas skal. Therföre är nu tin dödh icke vthan frucht och gagn. Först tienar tu Gudhi medh tin dödh/ j thet hans rättwijsa haffuer ther vthinnan sin gång/ och Gudi skeer then prijs/ at thet straffas som illa är giordt/ Effter som han haffuer budit och befalt Öffuerhetenne/ at hon sådant straffa skal/ ty thet är Gudhi een ähra/ at hans befalning warder fulgiord. Så tiänar tu och tin

jemchristen medh tjn dödh/ j thet meenigha

bästa/
X ij