Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


så. »Här har ni min pung. Och där är vågen. Väg upp guldstoftet åt er själv och stör mig inte. Jag måste kläda mig till balen.»

Sitka Charley vägde upp vad han skulle ha och gick sin väg, medförande ett brev till Loraine Lisznayi, vars innehåll han mycket riktigt antog vara en uppmaning att hon skulle möta brevskrivaren vid vaskdammen bortom sjukhuset precis klockan tolv.


IV.


Två gånger skickade Freda bud upp till barackerna, där dansen var i full gång, men bägge hennes budbärare kommo tillbaka utan svar. Då gjorde hon någonting som endast Freda kunde företaga sig — hon satte på sig sitt pälsverk, tog en mask för ansiktet och gick själv upp på guvernörens bal. Men nu råkade där existera ett bruk — ingalunda enastående för den platsen för övrigt — vid vilket den officiella klicken för länge sedan hade vant sig. Det var för resten en mycket klok sed, därför att den gav skydd åt ämbetsmännens damer och gjorde sällskapet vid deras nöjen mera utvalt. När en maskerad gavs, valdes en kommitté, vars enda åliggande var att stå vid dörren och titta under de anländandes masker. De flesta hade alls ingenting emot att placeras i denna kommitté, men just de, som minst eftersträvade äran att höra till de utvalda, voro de som bäst behövdes. Prästen var icke tillräckligt bekant med stadsfolkets utseende och bostäder för alt kunna veta, vem som