28
Mrs Saythers karriär i Dawson var minst sagt
meteorisk. Hon kom dit på våren med hundslädar och franskkanadensiska voyageurs, lyste och strålade där en kort månad och fortsatte uppåt floden så snart den blev fri från is. Det kvinnofattiga Dawson kunde aldrig riktigt förstå denna hastiga avfärd, och platsens yppersta män kände sig ensamma och bedrövade
ända tills fyndet vid Nome gjordes och gamla sensationer avlöstes av nya. Ty Dawson hade varit alldeles förtjust i mrs Sayther och tagit emot henne med öppna armar. Hon var vacker, förtjusande och därtill änka. På grund av allt detta fick hon genast i hälarna ett helt anhang av Eldoradomatadorer, tjänstemän och äventyrslystna yngre familjesöner, vilkas öron länge hade trånat efter att få höra fraset av kvinnokjolar.
Gruvingenjörerna voro intagna av den största vördnad för hennes mans, överste Saythers minne, och medlemmarna av syndikatet jämte stadens mera framskjutna representanter talade med beundran om hans handel och vandel, ty nere i Staterna var han känd som en stor gruvkarl och i London kanske som
