fulla materialsamling Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, med särskild hänsyn till den kamerala indelningen, vilken sedan 1917 befinner sig under utgivning i Meddelanden från Svenska Riksarkivet, äro slutligen nya och viktiga bidrag till ämnet numera sammanförda i en för alla njutbar form.
Trots kungadömets förfall hade man ej i Sverige haft
den genomförda territoriella upplösning, som
feodalismen åstadkommit i Frankrike och Tyskland — en
alltför förbisedd synpunkt, som förklarar mycket av
vår inre historia. Gustav Vasas verk var såväl av detta
som av andra skäl lättare än många andra furstars,
ehuru svårt nog i alla fall; och som Forssell anmärkt,
blev hans verk på detta område en ändring i anda
mer än i form. Det kom därigenom att bevara mer av
den medeltida förvaltningsstrukturen än annorstädes
blev fallet, vartill naturligtvis vår långsammare
ekonomiska utveckling också medverkade.
Gustav Vasas första åtgärd var att i likhet med sina utländska föregångare sammanföra en väldig godskomplex i kungahusets enskilda besittning — det var Vasaättens ”arv och eget”, senare kallat de gustavianska arvegodsen; den som vill få en levande föreställning om landsfaderns sätt att fara fram, då privat förvärvsbegär, släktkänsla och riksintresse ingingo en oupplöslig förening, bör läsa d:r Almquists kapitel om ”arv och eget”. Ett annat viktigt och på visst sätt intressantare led i striden mot feodalismen var det som tagits till utgångspunkt för denna uppsats, nämligen hertigdömenas upprättande. Hjärne har påpekat, hurusom detta icke var ”svaghet av k. Gustav utan ett all-
