Robertsfors bruks historia (Upsala 1921), därvid ge mycket mer lärdom än här skulle kunna erbjudas. Delvis berodde oron för skogarnas förstörelse säkerligen på det slags missuppfattning som den ”naturliga människan” alltid faller offer för och som dikterat så många av vår egen tids klagomål över och åtgärder mot påstådd skogsskövling — nämligen den halvt omedvetna föreställningen, att skog egentligen ej alls borde få röras och att ett avverkat bestånd därför alltid betyder detsamma som skövling. Men otvivelaktigt försiggick i äldre tider också i verkligheten ett rent otroligt slöseri med skog genom svedjandet, genom ”tillmakningen” — malmens lösbrytning med hjälp av upphettning — genom de därav och av annat vållade skogseldarna, genom den allmänna vanvården från finnarnas och de övriga nybyggarnas sida, kanske också genom själva milkolningen, ehuru den som man vet vanligen ansetts fullgöra en mycket hälsosam renhållningsuppgift inom skogsbruket. På grund av delvis riktiga och delvis oriktiga föreställningar hade man i varje fall redan tidigt kommit till den orubbliga föreställningen, att skogstillgången var knapp och att följaktligen denna tillgång, såsom den mest otillräckliga, enligt vanliga ekonomiska lagar måste bli normerande för hela bergshanteringens omfattning.
Detta var under 1600- och 1700-talen uppfattningen i flertalet länder och i de flesta på betydligt bättre grunder än i Sverige. Den tyske ekonomiske historikern Sombart har, i 61:a och tills vidare sista kapitlet av 2:a (och 3:e) upplagan av sin lika oumbärliga som ovederhäftiga bok: Der moderne Kapitalismus (Leipzig 1917), sammanfört många notiser från olika länder
