punkter till grund för positiva ingripanden framgår likaledes av Bergskollegii relation, i det att ett däri åberopat (otryckt) kungabrev (21 dec. 1682) av innehåll, att bruksprivilegierna för framtiden skulle inskränkas och inga nya beviljas utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, förklarades dikterat av omsorgen att hålla järnpriset uppe.
Alldeles i slutet av Karl XII:s regering (1717) kom första gången den tanken till uttryck (i ett av dr Boëthius framdraget kungl. brev till Bergskollegium), att järnproduktionen direkt borde nedbringas och ”utrivningarna” alltså i motsats till förhållandena under Karl XI skulle begagnas till avsiktlig total produktionsbegränsning. Dr Boëthius sätter detta initiativ i samband med Christopher Polhem, vilkens förtrolighet med Karl XII under konungens sista år är väl bekant; och Polhems egna tankar framgå ur ett mycket lärorikt memorial, som han ingav till 1720 års riksdag (tryckt följande år tillsammans med ett annat utlåtande under titeln Twenne betänkande). Med teoretikerns villighet att ta konsekvenser påyrkade Polhem däri med skärpa, att ett svenskt järnkompani skulle upprättas och ett klart monopolpris upprätthållas genom medveten produktionsbegränsning. Polhems tankegång är på denna punkt alldeles konsekvent. Han utgår med full rätt från att ett föremåls höga pris måste bero på ”att det samma antingen i sig själv är rart eller ock igenom konst och behändighet göres sällsynt bland gemena mannen” och vill nå det förmånliga priset för det svenska järnet på den senare vägen, sålunda genom ”konst och behändighet”. Utan att blinka framhåller han bland lämpliga förebilder
