trustens väg, d. v. s. enbart garanterat tillvaron av monopol genom en begränsning av den totala smideskvantiteten, så skulle produktionen ha sökt sig till de fördelaktigaste platserna och oekonomiska anläggningar ha upphört, och exempelvis Polhems plan från år 1720 skulle ha varit förenlig med en sådan lösning. Denna senare konstruktion av produktionsbegränsningen var emellertid den äldre tiden som regel främmande, på grund av dess omsorg om den ståndsenliga bärgningen och de välförvärvade rättigheterna; men därigenom ledde dess näringsreglering också till starkare skydd för oekonomisk drift än som i sig själv var någon nödvändig följd av en monopolistisk politik.
På den nyss avgivna höjdpunkten av monopolvinster kunde den svenska järnhanteringen emellertid icke länge hålla sig. Det ligger något av historiens ironi i att 1784, året för restriktionspolitikens största seger, också är det år eller året efter det som vanligen anges för Corts uppfinning av puddlingsprocessen, varigenom problemet att färska järnet med fossilt bränsle äntligen blev löst och grundvalen för det svenska stångjärnsmonopolet därmed försvann. Rich. Åkerman har lämnat den för icke-metallurger ganska oväntade upplysningen, att först de olika förbättringarna i puddlingsprocessen på 1820-talet satte denna process i stånd att konkurrera med våra svenska härdfärskningsprocesser i fråga om kvalitetsjärn, vilket givetvis är förklaringen till att man märker så pass ringa svårigheter för svensk järnexport åtminstone före 1800-talets början. Likväl gjorde sig konkurrensen i fråga om vad som ej krävde det bästa järnet tidigt gällande, och från det nya århundradets inbrott kommo händel-
11. — Heckscher, Ekonomi och historia.
