i verkligheten ej till ekonomien — under inga förhållanden direkt och blott delvis indirekt; det beror av religiösa, etiska, politiska och alla möjliga andra sociala faktorer, men ej i och för sig av de ekonomiska.
Man är nu bättre i stånd att se vad den ekonomiska historien är: undersökningen av hur behovstäckningens problem i vidsträcktaste mening lösts genom tiderna. Det är därför allt annat än lyckligt, när särskilt den vida kände tyske forskaren Werner Sombart begagnar ordet ”behovstäckningsekonomi” (Bedarfsdeckungswirtschaft) som uttryck för ett särskilt slag av ekonomisk organisation; ty de två led varav ordet skapats betyda samma sak, och till följd härav är också all ekonomi ett system för behovstäckning.[1]
Vad som framför allt behöver understrykas i fråga om ekonomiens utgångspunkt, knappheten, är i detta sammanhang dess enkelhet och allmängiltighet. Ingen betvivlar väl ett ögonblick, att tillgångarna varit knappa i förhållande till behoven i äldre tider lika väl som nu, ja, på många områden i äldre tider ännu mycket mer än nu; men då följer också omedelbart den viktiga slutsatsen, att det alltid på ett eller annat sätt måste ha sörjts för deras fördelning och därmed att ekonomiens och den ekonomiska vetenskapens utgångspunkt historiskt sett är mer eller mindre allmängiltig.
Det egendomliga och strängt taget svårförklarliga är nu, att en hel stor tankebyggnad, vad man kallar den ekonomiska vetenskapens teori eller den teoretiska ekonomien, har kunnat byggas på en så enkel, allmän-
- ↑ Vad Sombart tänker på är ett system som har till uppgift att blott skaffa yrkesutövarna deras bärgning, i motsats till att bereda dem vinst — en mycket tvivelaktig distinktion (jfr nedan sid. 148).
