11
Efter Frihetstiden Produktplakatets öden under den gustavianska tiden Efter erbjuda över huvud taget inga hittills kända drag av betydelse. Den reformering som näringspolitiken på andra områden undergick under Liljencrants’ inflytande utsträcktes ej till sjöfartspolitiken, och den svenska handelsflottan fick en mycket fördelaktig konjunktur under 1770- och 1780-talens sjökrig med väpnad nordisk neutralitet. Samma förhållande upprepades under förmyndarregeringen efter Gustav III:s död, varefter produktplakatet någon tid var suspenderat i början av Gustav IV Adolfs egen regering men utan att upphävas; och det svenska tonnaget hade också bevarat sin övervikt i sjöfarten på Sverige i början av 1800-talet. Således förblev sig allt ganska likt ända in på vårt senaste politiska tidevarv, perioden efter 1809; men då inträffade de händelser som steg för steg skulle sätta produktplakatet ur funktion. Även denna sista fas i utvecklingen skall emellertid här blott skisseras, därför att den för blott få månader sedan behandlats av docenten Arthur Montgomery i hans avhandling Svensk traktatpolitik 1816—1914 (Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden VI, Sthlm 1921); och det följande inskränker sig i fråga om fakta i allt väsentligt till en sammanställning på grundval av denna framställning.
Titeln på docent Montgomerys arbete utsäger, på vilken väg produktplakatet förlorade sin betydelse. Den inhemska kritiken var sålunda ej huvudsaken; visserligen framhöllo de två förnämsta finansauktoriteterna på Karl Johans tid, G. F. af Wirsén och C. D.
