de ekonomiskt mest framskridna samhällena, medan andra tvärt om äro på väg att förlora sin tillämplighet genom monopoliseringens framsteg. Men intet kan vittna om mindre insikt i vetenskapens sammanhang än att tro en teori som helhet vara oanvändbar därför att något, likgiltigt vad, i den omgivande verkligheten har ändrat sig. Av samma anledning skulle man då kasta geometrien som helhet över bord, därför att den nyare forskningen visat möjligheten av en s. k. utomeuklideisk geometri, inom vilken Euklides’ s. k. parallelaxiom icke gäller.
Ibland, förefaller det, utgår den här kritiserade tankegången mer eller mindre omedvetet från den föreställningen, att man ej kan tillämpa den moderna ekonomiska teorien på tider då den ej var skapad. Det barocka i en sådan uppfattning faller väl emellertid genast i ögonen. Lika gärna kunde man anse sig förhindrad att använda logaritmer för behandling av sifferuppgifter, som äro äldre än 1600-talet, därför att logaritmerna på deras tid ej voro uppfunna. Man skulle tro, att den som menade något sådant uppfattade de ekonomiska ”lagarna” som rättsliga föreskrifter, vilka det vore orättvist att ge retroaktiv kraft.
Vid lösning av uppgiften att ställa ekonomiska frågor på de historiska företeelserna har knappast någon inlagt så stora förtjänster som Sombart. Hans huvudarbete Der moderne Kapitalismus, som till sin förra del 1916/17 utkommit i en ny upplaga (vilken i verkligheten är en ny bok, på mer än 2 000 sidor), erbjuder visserligen i problemställningar och därvid kanske främst i teoretiskt hänseende så otroligt stora blottor, att få böcker måste läsas med samma aldrig vilande kritik.
