den historiska, med utrymme för de särskilda vetenskapsmännens individuella uppfattning. Och detta gäller ej blott om den egentliga, så att säga centrala historien, den som söker förstå utvecklingen som en helhet; i högre eller lägre grad gäller det också historien om utvecklingens särskilda sidor. Tillvaron förekommer ej i vattentäta skott utan alla dess olika delar påverka varandra, inom dem alla verka otaliga krafter. Några av dem tillåta kanske en objektiv mätning i fråga om styrka och verkningsgrad, men sannolikt betydligt flere måste även specialhistorikern uppskatta mer eller mindre enligt sin subjektiva föreställning, förutsatt att han verkligen ser sin uppgift i att förklara själva den faktiska utvecklingen.
Det är då ej underligt, att den ekonomiska historien skall erbjuda särskilt stora svårigheter. Å ena sidan bör den som ägnar sig däråt vara förtrogen med den teoretiska ekonomiens abstrakta metod och vana att resonera ut ifrån förenklade förutsättningar, ty därförutan är det ej stor utsikt att han skall kunna urskilja sammanhangen mellan orsak och verkan inom äldre tiders ekonomiska liv men däremot stor fara att han skall missförstå dessa sammanhang. Men å andra sidan måste han också ha historikerns syntetiska förmåga och sinne för tillvarons mångfald, hans känsla för den obrutna helheten i utvecklingen. Det är små utsikter, att så olikartade, ja, t. o. m. motsatta egenskaper skola vara förenade hos samma person, och det är knappast möjligt att i denna stund nämna någon enda som lyckats skapa harmoni emellan båda. Det övervägande flertalet bland dem som tagit upp ekonomiskt-historiska forskningar har i verkligheten varit främmande för eko-
