egen del har jag tidigare (i den lilla skriften Varpå beror det att några äro rika och andra fattiga? Sthlm 1913), visserligen ganska ofullkomligt och delvis efter mönster av några engelska nationalekonomer, sökt antyda de allmänna förklaringsgrunderna och skall här begränsa mig till en av hithörande gåtor som särskilt nära sammanhänger med de ekonomiska olikheterna mellan själva samhällena. Den kan formuleras så: hur kommer det sig, att länder och städer i särskilt stark ekonomisk utveckling — exempelvis Förenta staterna och New York, Hamburg, England och London under den industriella revolutionen — enligt vad som allmänt antages ha så ovanligt många rika medlemmar och så ovanligt rika medlemmar, ända därhän att ett ”rikt samhälle” ofta anses som liktydigt med ett samhälle där stora rikedomar äro samlade på enskilda händer? Varför förefaller den ekonomiska expansionen särskilt starkt befordra en ojämn inkomstfördelning?
Det är ej lätt att finna något fullt tillfredsställande svar på denna alltför litet undersökta fråga, men vissa slutsatser ge sig ganska osökt av det föregående. Det gäller särskilt den närmast till hands liggande, att sådana samhällen som nu behandlas befinna sig i så stark utveckling, just därför att de inom sig äga ett stort men begränsat antal individer med ovanligt stor ekonomisk duglighet, vilka då i sin ordning bli i stånd att förvärva stora inkomster. I så fall ha alltså den starka ekonomiska utvecklingen och de stora privata inkomsterna en och samma orsak, nämligen de stora ekonomiska förmågorna inom landet eller staden.
Man kan vidare vända på denna tankegång. Ett samhälle, som — i motsats till vad nu antagits — utan
