den svarta gudsmodersbilden blev klostrets förnämsta relik.
När klosterkyrkan skulle invigas år 948, hördes natten före högtidsdagen sång av änglar, som noga följande prästernas ritual och på förhand själva vigde kyrkan. Sedan påven Leo VIII i en bulla förklarat, att någon vidare invigning icke vore av nöden, alldenstund himmelen själv helgat kyrkan, blev den 14 september, årsdagen av änglainvigningen, klostrets högtidsdag.
På denna dag samlas i Einsiedeln vallfärdande från Schweiz, Frankrike och Italien. Man beräknar, att årligen etthundrafemtiotusen böja knä för den om en praktfullt utstyrd negerhustru erinrande gudsmodersbilden.
Vid Wädensweil lämnade jag Zürichersjöns ångare och fortsatte med bantåget, som långsamt och pustande strävar uppför backarna mot Einsiedelns avlägsna, högt belägna alpdal.
Hösten är inne, vinet är skördat, och på avstånd glimmar bergens friska snö i den kalla, genomskinliga luften. I djupet blånar Zürichersjön, och längs vattnet synas husen och kyrkorna som punkter och streck. Stranden liknar en buktande, med slarvig handstil skriven rad. Ett stycke ut på vattenytan, på det blåvita papperet har den slarviga handen dragit ett snett tankstreck. Det är den långsträckta ön Ufnau. Det var på denna ö von Hutten dolde sig för sina fiender, men redan fjorton dagar efter sin ankomst upphanns av allas vår fiende döden. Han blev jordad på öns
