Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39
INBILLNINGENS LOGIK

Av denna grund efterlämnar icke heller tavlan något bestämt och helt intryck. I striden mellan tavlans båda hälfter får dödsriket övermakten, och varför? Emedan konstnären där är sann mot sin egen inbillning, emedan han verklighetstroget målar den impression döden giver honom och hans samtid. I sin Kristus är han däremot konstruktiv och har ej annat att giva än en mansgestalt omgiven av emblem. Vore han verkligt religiöst troende, skulle icke hans inbillnings öga ha sett så torrt på återuppväckaren men så flammande på dödssömnen och förintelsen. Jag bestrider ingen rätten att tro, blott rätten att låtsas det. Du berättar mig, att du gjort den unge konstnärens bekantskap och att han är en elegant parisisk världsman med skeptiskt och tämligen raffinerat lynne samt att han för tillfället är sysselsatt med förarbetet till ett — backuståg. Jag fattar gott hans behov av att röra sig med olika och stridiga sinnebilder; men näppeligen torde han själv tänka sig en sådan upplösning av dödens tragik, som den framställda, och en panteistisk hänsyftning på krafternas odödlighet kan inbillningen blott ansträngt sammanlänka med kärlekens symbol. Den nutida konsten har med all logik i Kristus sökt en social sinnebild för broderskapet och den förföljda sanningen. Kristus har till icke ringa del blivit en bärare av mycket, som dina farföräldrar helst förkroppsligade i gestalter från Rom och Hellas. Hans verkningsfält har blivit livet mer än döden. Sådan du beskriver den världslige konstnären kunna vi icke antaga, att