Sida:Heidenstam - Samlade skrifter (1912) 15.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
85
ÄNGELSBORGEN

jag av Botticellis tre dansande kvinnor, men när det gäller litteratur, då hissar du upp dig i en liten trång bur för att hungra ihjäl med hela den stora rika världen runt omkring dig. Det var annars fordom ett straff för falska vederdöpare. På sådana halvheter kan man svälta sig fram därhemma i tio till femton år, men här ute i konstens hemland blir själen rovgirig som ett ungt lejon. Table rase!


*


Endast Jerusalem kan mäta sig med Rom i rikedom på sanna och tvivelaktiga sägner. Man får slutligen för mycket av det goda och börjar rensa agnarna från vetet, medan samtidigt vissa tilldragelser utan att egentligen kanske vara de betydelsefullaste och utan att man rätt själv vet varför, dagligen och nästan på sina bestämda klockslag dyka upp i minnet. Sålunda går jag aldrig på Corson vid solnedgången, när galavagnarna rulla förbi med sina oförlikneligt högtidliga kuskar, utan att jag i min inbillning regelbundet återkommer till samma syn. Det är »madame mère» som i en kolossal vagn och en nästan lika kolossal fjäderhatt åker ut ur sitt palats. De olyckor, som hon alltid väntat, ha omsider splittrat hennes familj, och hon riktar till sin sällskapsfröken några ord om den store sonen, som ligger döende på S:t Helena.

Hur ha icke i alla tider personligheter med de mest olika öden dragits till Rom som till en