104
Miss Fosbrook kysste henne sägande: "min snälla, lilla flicka, det vet jag inte. Det enda jag vet, är, att Gud hör goda barns böner, och om det ar bättre för henne och eder, så skall Han säkert låta er behålla henne."
Annie förstod ej riktigt, men hvad miss Fosbrook sagt, var tillräckligt, för att komma henne att önska att vara god: derför tog hon upp sin bok och började af alla krafter att läsa. Elisabeth skulle ha tyckt, att det varit bättre, att, liksom en liten flicka i en saga, ej läsa några lexor, utan blott sitta och tänka, och kanske läsa i bibeln hela dagen, men på det hela taget kunde hon ej länge hålla tankarne samlade, ej heller var hon nog allvarsam, för att kunna hafva nytta af, att hålla bibeln uppslagen framför sig. Hon kunde knappt följa med innehållet, då hon i bibeln läste kapitlet för dagen. Om hon derför läste sina lexor, tyckte hon att detta kunde vara lika bra, ty då lekte hon ju ej, och hon ansåg det för sin pligt, att nu försöka vara riktigt allvarlig och god.
Men Christabel såg på Susannas ansigte och hörde på hennes darrande röst, då hon läste, att hon icke kunde tänka på sina åligganden, samt att hon kunde vara snäll, utan att behöfva tillhållas att sköta dem. Det skulle verkligen varit grymt, att nu tvinga henne att sitta och arbeta, och hennes guvernant var derför glad, att hon kunde begagna detta som förevändning, att låta henne upphöra med läsningen. Alla hennes och Sams saker måste vara färdiga, i händelse det plötsligen skulle bli en resa af, och Susanna skickades derför upp till barnkammaren, för att se efter småbarnen, medan madam Freeman och Mary lagade, ströko och packade in deras saker.
Madam Freeman gjorde den stackars Susanna ännu olyckligare, genom att påstå, att hennes mammas sjukdom vore Londonläkarnes fel, men det oaktadt var hon en snäll och öm gumma, och hennes smekningar tröstade mycket den stackars flickan. Hvad
