10
"Se så, bry er inte om henne," sade Sam, "när hon fått något i sitt hufvud, är hon så envis som en åsna. Låt oss se, huru mycket vi hafva utan hennes hjelp. Jag har endast sju pence. Så dumt, att jag köpte mig en virkad boll i går!"
Hela summan uppgick till tre shillings och fem och en half pence, en summa som såg så mäkta stor ut derför, att den för det mesta bestod i bara kopparslantar, hvarför ock Annie och David dermed trodde sig kunna köpa en hel mängd svin; men Sam såg helt fundersam ut, blickade hastigt upp och frågade: "Men hvad kostar ett svin?"
"Miss Fosbrook, hvad kostar ett svin?"
Miss Fosbrook skakade på hufvudet och förklarade skrattande, att de visste mer om svin än hon.
"Se, der går Purday på gården," ropade Susanna, hvarpå de alla rusade till fönstret, i hvilket de lade sig, den ena på den andra.
Det var ett stort bredt fönster med en djup fönstersmyg, innanför hvilken lopp en smal list, alldeles som enkom gjord för det skadelystna småherrskapets knän och armbågar. Fönstret låg utåt en bakgård, der några höga kastanieträd och lindar beskuggade de gråa taken af några uthus. På marken lågo en stor svart Newfoundlandshund och ett par vackra vindhundar; den ena af dem höll just på att gnaga på ett ben, och en korp satt med hufvudet på sned och glodde snålt på honom, under det att en grå katt med ett djupsinnigt utseende tittade fram från pinnarne af en stege, der han lurade antingen på råttor eller sparfvar. En undersätsig, groflemmad arbetare, klädd i kort rund blus och höga stöflar, samt med en gammal halmhatt på hufvudet, stod på ladugårdströskeln och blandade ihop varm mjölk åt de små kalfvarne. Han hade kort och krusigt hår och en väl lång näsa, men hans ansigtsdrag uttryckte mycken slughet.
"Purday! mr Purday!" skrek hela barnskaran deruppe, men han var så ifrig i sitt arbete, att han
