hvad skulle det ej varit för en skam för honom, om han skulle blifvit sjökadett. Jag visste, att Bessie skulle ha tänkt detsamma, och om han blifvit kadett, skulle han kommit ifrån gossarne Greville och skulle fått litet pengar, så att han kunnat betala igen det han tagit."
"Kan han inte blifva kadett nu?"
"Åh, då skulle vi ha fått höra af det för länge sedan. Jag bryr mig mindre om att få bli kadett nu, men det gör mig grufligt ondt, att pappa, den korta tid han är hemma, skall ha så mycket bråk och sådan ledsamhet."
"Jag har aldrig sett honom så bedröfvad," sade mr Merrifield. "Han var knappast så nedslagen, när er mor var som sjukast."
De skrämde sig, ty de hade alldeles glömt farbror John, annars skulle de minsann ej vågat säga sin mening så frimodigt. Men han lade nu undan sin tidning, och såg ut, som han ämnat tala med dem.
Susanna vågade säga: "och de hade alla varit så snälla förut. Svinet tvang dem dertill."
"Det var då ett förståndigt svin," svarade hennes farbror med ett godlynt skratt.
"Vi voro tvungna att taga oss till vara," försäkrade Susanna, "annars hade vi fått plikta så mycket."
Christabel, som såg att mr Merrifield icke kunde fatta sammanhanget, hjelpte Susanna genom att förklara, att för åtskilliga små förseelser plikt erlades, och att barnens önskan, att spara sina pengar till svinet, gjort att de togo sig väl till vara för, att på något sätt förgå sig."
"Jag var verkligen glad deröfver i början, ty det uppsporrade dem, men jag fruktar, att det gick till öfverdrift och skadade i längden," sade hon och såg på David.
"Så är det alltid, när man ej gör rätt för det rättas skull," svarade mr Merrifield.
