Hoppa till innehållet

Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

194

"Men dessa pengar äro mina egna" menade David, "de skickades till mig sjelf."

"Det tycks väl så, men tänk, om du skulle få ett bref, som underrättade dig om, att någon — kanske stackars Harry — eller pappa — hade skickat tio shillings, för att ni skulle kunna köpa ett svin, och adresserat det till dig, emedan de visste, att du var så ifrig att få ett sådant. Skulle det då ej vara en skam, om du gifvit ut pengarne för din egen räkning?"

"Men då borde de ej hafva skickat mig pengarne, utan att säga detta," invände David.

Miss Fosbrook tänkte detsamma, när hon såg, huru svår denna frestelse var för den lilla gossen; hon hoppades dock, att han skulle besinna sig och hellre göra godt med pengarna, och derför sade hon vänligt till honom: "nå, kära David, om du är snäll, så skall du om åtta dagar få sex pence. Jag anser det högst osannolikt, att verktygen under denna tid bli sålda, och om de blifva det, kan man få en sådan låda från London. Kanske vi innan dess få reda på, hvem som skickat pengarne och hvartill de skola användas."

"Och om jag helt ensam fått dem, kan jag då få köpa verktygslådan?" frågade David.

"Ja, om du verkligen nästa måndag tycker det är rätt, så får du köpa den.




SEXTONDE KAPITLET.

Det dröjde länge innan David fick en idé i sitt hufvud, men satt den en gång der, var det ej så lätt, att få den derutur igen. Nu tänkte han endast på snickeri och verktyg i stället för svin, isynnerhet som ett nytt fönster blef insatt i mammas rum. George Bowles var der och hade med sig alla sina präktiga