200
Annie sade, att det ej var snällt, att hon ej fått vara med och gifva svinet, och äfven miss Fosbrook blef litet misslynt. Men sedan tyckte hon dock, att det var bättre, att David ej ville göra väsen af saken, och hon tröstade Annie med, att de skulle tillsammans gå och se på svinet i dess nya bostad.
Några dagar derefter rullade en vagn fram till porten och i den var mamma, och — hvad? Der voro ju tre flickor i stället för två! Christabel kastade en hastig blick dit och rodnade af glädje. Det var hennes yngsta syster, Dora, hvilken satt bredvid Bessie. Mrs Merrifield hade varit och besökt mrs Fosbrook, för att fråga, om hon ville skicka något åt sin dotter, och hon blef så förskräckt, när hon fick se de små barnens bleka ansigten, att hon frågade, om hon ej fick taga med sig hem en af dem, för att vara tillsammans med sin syster en månad, eftersom miss Fosbrook för närvarande ej kunde undvaras på Stokesley. Var ej detta en präktig hemlighet åt Christabel? Hvad de två systrarna smekte hvarandra!
Men hemligheterna på Stokesley hafva räckt tillräckligt länge, och vi hafva ej tid att omtala de lyckliga dagar, som Dora tillbragte der, och huru väl Johnnie såg efter henne, när de gingo ut, och huru snäll och vänlig hon var, så att Bessie kallade henne sin allra bästa vän. Mycket mera kunde jag hafva att säga om den lugna, fridfulla anda, som tycktes hafva kommit öfver hemmet med mamma, ty ehuru hon ännu ej var stark nog att sysselsätta sig mycket med barnen, var det, som om hennes blotta närvaro afhållit dem från att uppföra sig illa.
Men ännu en sak måste vi omtala, och den är, att när Annie berättade den underbara historien om vexeln och svinet, blef Bessie allt rödare och rödare, och Susanna tryckte hennes händer och frågade: "får jag tala om det, Bessie?"
