68
till hvad hon hade att säga. Miss Fosbrook kom ovilkorligen att tänka på, huru mycket lyckligare hennes lilla vän skulle varit, om hon varit enda barnet i en familj, eller endast haft en syster och föräldrar, som förstått sätta värde på hennes goda smak och förfining, i stället för dessa ständigt sysselsatta föräldrar, och dessa ohyfsade, ehuru goda syskon, som missaktade henne, emedan hon var så olik dem. Men sedan tänkte hon, att om Bessie hade fått alla sina tycken tillfredsställda, hade hon kanske blifvit fåfäng och tillgjord, och att kanske just dessa små pröfningar skulle göra henne till en starkare, mera stadgad, mera gagnande och nyttig qvinna, än om hon fritt fått öfverlemna sig åt sina fantasier. Det var blott hennes lynne å ena sidan och syskonens obeskedlighet å den andra, som gjorde miss Fosbrook bekymmer.
Arbetet hade fortgått nära en timma, och Bessie höll just på att kopiera en förgät-mig-ej, som var målad på ett papplock, hon hade, då de fingo höra små trippande steg, och Susanna kom in med lilla George. Han hade blifvit kullkastad af Johnnie och var vid mycket dåligt lynne. Susanna hade gått ifrån leken, för att följa honom in och trösta honom, och kom nu till skolrummet, emedan madam Freeman var utgången. Innan Elisabeth hann gömma bort sina saker, hade George fått sigte på det vackra locket och sträckte ut handen efter det. Bessie stoppade det fort i fickan. George började gråta, och Susanna kastade sig utan vidare besinning på sin syster, fattade tag i hennes arm och började gräfva i hennes ficka, oaktadt hon stretade emot.
"Susanna, Susanna," sade miss Fosbrook, "låt din syster vara. Hon har rättighet, att göra hvad hon vill med sina saker."
"Det är så obeskedligt af henne," sade Susanna, i det hon släppte Bessie och tog lilla George på armen och smekte honom: "stackars min lilla pys!
