FÖRSTA KAPITLET.
"Hur kan ett svin betala hyran?"
Den unge femårige gentlemannen David Merrifield tycktes länge hafva funderat på denna fråga, der han satt uppkrupen på ett tjockt latinskt lexikon, för att med dess tillhjelp nå upp till bordet.
Frågan blef dock obesvarad, till följd af en annan, som mera intresserade det lilla, omkring bordet församlade sällskapet.
"Mary", utropade en lång tolfårig gosse, hållande upp en brödskifva, som han tagit från en tallrik, som stod midt på bordet; "Mary, jag undrar, hvad du kallar det här?
"Smörgås, mr Sam," svarade förargad tjenstflickan. som just i detsamma inträdt och på bordet nedsatt det stora svarta téköket.
"Smörgås! Jag kallar det skrapadt bröd," sade Sam allvarsamt.
"Smöret är så tunnt, att det knappt syns, miss Fosbrook," sade med en egendomligt klagande röst en trettonårig flicka, med ett ansigte, så friskt och rosenrödt, att det liknade en aprikos, som fått mogna mot en solbelyst mur.
"Du bör ej rata maten så der, kära Susanna," svarade en vacker, svartögd ung dam, som lagade till téet; men gossarne, vid nedra ändan af bordet, hvarken hörde eller brydde sig om, hvad hon sade.
"Mary, Mary," utropade Sam, i en så komisk ton, att miss Fosbrook med möda kunde hålla sig
