tillstånd av stor svaghet, som följde därpå och räckte i flera månader, rörde min fot sällan golvet, ty Ernsts armar buro mig vart jag ville. Han var outtröttlig i godhet och tålamod mot den sjuka makan. Skulle icke då den friska ägna sitt liv åt honom? Ack, jo! det vill hon, det skall hon. Vore blott min förmåga jämnstark med min vilja! Vet du Cecilia vad som ofta gör mig stort bekymmer: jag är ingen snäll hushållerska och saknar fallenhet och minne för de omsorger, på vilka hemmets välbestånd så mycket beror.
Jag fyller trettiotvå år i dag och tycker mig inträda i ett nytt skifte av mitt liv; min ungdom ligger bakom mig; jag inträder i medelåldern och känner väl vad den och min man ha rätt att fordra av mig. Måtte Gud stå mig bi och Ernst vara mild mot sin felande maka! Ernst borde ha en raskare hustru. Min nervsvaghet gör mitt lynne retligt, och jag blir så lätt störd.
En förändring kommer snart att ske i vårt hem, för vilken jag icke är utan oro. Det är ankomsten av filosofie kandidaten Jacob Jacobi, såsom informator för mina små. Han skall under denna sommar taga vård om min yra gosse, samt ge lektioner i skriva, rita och räkna åt hans systrar, och i höst skall han föra min förstfödde ur modershemmet till en större undervisningsanstalt. Han kommer att läsa för Jacobi, i sällskap med landshövdingen Stjernhöks son, Nils Gabriel, en utmärkt stadig och ovanligt snäll gosse, av vars inflytande på min Henrik jag hoppas mycket gott.
Kandidaten är oss med mycken värme rekommen-
