Fruktlösa spaningar.
Men i morgon, efter det förhör, som kanske räckte tio minuter, efter en, brådskande dom och snabb återfärd till fängelset, skulle hon vara inregistrerad som en av de »fosterlandsförrädare», vilka den stora och välgörande republiken dagligen skickade till giljotinen.
Fåfängt sökte Déroulède övertala, beveka, muta. De vresiga vakterna vid de tolv fängelserna visste ingenting om någon enskild fånge.
Men så mycket förtroende hade man till medborgaren Déroulède, att han fick tillåtelse att själv se efter. Han fördes till de stora välvda kamrarna i Tempeltornet, till de rymliga danssalarna i Palais Condé där de arma höllo till, som redan voro dödsdömda; han fick där tillfälle att bevittna de hemska narrspel, varmed fångarna fördrevo de få timmar, som skilde dem från döden.
Här anordnades »förhör» och rannsakningar i den kända stilen, och man karrikerade Tinville. En del av salen fick föreställa Place de la Révolution, bödeln Samson uppträdde, och ett par upp- och nedvända stolar bildade giljotinen …
Döttrar till hertigar och prinsar, ättlingar av urgamla, ädla stammar, spelade med i dessa ohyggliga komedier. Damerna, med håret uppdraget högt över hjässan, föllo på knä framför de upp-och nedvända stolarna och lade sina snövita nackar till rätta under denna fingerade fallbila. Tal höllos till en inbillad folkmassa, och den, som spelade Santerres roll, låtsades befalla en grupp trumslagare att med sina trumvirvlar dränka det förmenta offrets sista vädjan till åskådarna runt schavotten.
Det var ohyggliga och vidriga uppträden, en lek, som när som helst kunde bli allvar, och Déroulède ryste vid tanken på att finna Juliette bland dessa lättsinnigt och sorglöst gycklande komedianter, som ej ens dödens närhet förmådde stämma till allvar.
Men hon var heller ej där, hans vackra Juliette med det stolta ansiktet och det sorgbundna, tillbakadragna väsendet.
— Juliette Marny? Inconnue! hörde han än en gång upprepas.
Ingen sade honom, att hon på deputeraden Merlins strängaste befallning försetts med etiketten »farlig» och insatts i en
148
