Den lilla brevlappen.
som var och en på en höjd av fyra, fem alnar från marken uppbar en osande fotogenlampa.
En av dessa lampor hade slagits ned, och från träbjälken nedhängde nu på ett olycksbådande sätt ett rep med en ögla vid nedre ändan.
Runt denna improviserade galge satt en grupp kvinnor på huk i smutsen. Deras trasiga koftor och kjolar, som genomblötts av det drypande regnet, smeto tätt efter deras utmärglade kroppar, och deras hår, stundom grått, stundom mörkt eller halmfärgat, hängde i stripor kring de våta ansikterna, i vilka smutsen och fukten ritat hemska och underliga linjer.
Männen voro bullersamma och oroliga; de rusade på måfå hit och dit, från hörnet av bron och upp till Rue du Palais, ängsliga för att det tilltänkta bytet skulle glida dem ur händerna, innan de fått släcka sin törst.
Åh, så de nu hatade den forne avguden! Medborgaren Lenoir klev omkring, myndig och grovlemmad och smutsigare än de flesta. Hans skrovliga röst och breda målföre ljöd tydligt över det allmänna sorlet; han eggade upp karlarna, hojtade muntert åt megärorna och lade genast en liten pinne på hatets brasa, när dess eld tycktes flamma något mindre högt.
Den svarte kolbäraren, som i sin avlägsna landsortsvrå anat, att huvudstaden just nu behövde hans tjänster, tycktes särskilt ha lagt an på att hetsa populacen mot Déroulède och Juliette.
Gatans mörker och den regntunga luften, som beslöjade skenet från de glesa oljelamporna, gav ökad dysterhet åt dessa svarta, myllrande människomassor. Ingen kunde urskilja sin granne. De brummande eller skränande gestalterna tycktes endast ha att förtälja om ofärd och död, medan kvinnorna, som sutto där nedhukade i den stinkande gatsmutsen, under det dinglande repet, liknade en flock häxor, samlade för att fira sin vilda sabbat.
När Déroulède kom ut i det fria, föll ljuset från en i porten svängande lykta rakt på hans ansikte. De närmaste i folkhopen kände igen honom — ett ursinnigt vrål steg genast upp mot den mörka himlen, och hundra händer sträcktes hotande efter honom.
— A la lanterne! A la lanterne le traître!
175
