Den röda nejlikan.
Han var högväxt och såg rätt maklig och bekväm ut, där han tagit plats vid ett bord mitt emot medborgaren-deputeraden. På en stol bredvid honom låg en tung kappa med flera kragar, betäckt med en lång resas damm och landsvägsstänk, men själv var han iförd en dräkt, som tydde på en särdeles raffinerad smak och på en skräddare, som förstod sin konst i grund och botten. Han uppbar med ledigt behag den tidens excentriska mod, den kortlivade rocken med en mängd uppslag, den dubbla västen och de yviga ryschen av finaste äkta spetsar.
I olikhet med Déroulède var han reslig till växten, med ljust hår och med ett något lojt uttryck i de godmodiga blå ögonen, och när han talade, spårade man ett nätt och jämnt märkbart utländskt uttal av vissa franska vokaler, särskilt o och a, vilket för ett skarpt språköra skulle ha röjt engelsmannen.
De båda männen hade nu en god stund suttit och talat allvarligt med varandra. Den länge engelsmannen iakttog uppmärksamt sin vän, medan ett godlynt och humoristiskt löje spelade kring den fasta och kloka munnen. Déroulède vandrade ivrig och intresserad fram och tillbaka.
— Men jag fattar ännu inte, hur du lyckats komma till Paris, min käre Blakeney, sade slutligen Déroulède och lade bekymrad sin hand på vännens skuldra. — Regeringen har inte glömt den röda nejlikan!
— Nej, det har jag nog dragit försorg om, svarade Blakeney med sitt korta, glada skratt. — Jag skickade Tinville min autograf i morse.
— Men är du då alldeles befängd, Blakeney?
— Inte alldeles, min vän! För visso — det var inte bara dumdristighet, som förmådde mig att unna den kanaljen, som kallar sig allmän åklagare, ännu en titt på mitt scharlakansröda bomärke. Jag visste nog, vad ni, era vettvillingar, ha i sinnet, så att nu har jag seglat över med min jakt »Måsen» för att se, om inte också jag kan få min andel av roligheten.
— Roligheten, säger du, upprepade den andre bittert.
— Nåja — vad vill du ha för annat namn? En meningslös, vanvettig tragedi, vars epilog inte blir någonting annat än giljotinen åt er alla.
51
