GYCKLAREN
Han kände icke något annat skäl. Men det var väl icke det enda; det måste ha funnits något hos honom, som retade dem. Jag såg på honom, att han icke var som de andra. Undantaget, afvikelsen retar alltid barnen och pöbeln. En skolgosses excentriciteter straffas af läraren med en välment förmaning eller ett torrt och gubbsatiriskt löje; men af kamraterna straffas de med sparkar och knuffar och blodig näsa, med sönderskuren jacka, mössan omsorgsfullt lagd under en takränna och vackraste boken kastad i rännstenen.
Han är alltså skådespelare nu; det
var väl i det närmaste predestination.
Han talar nu från scenen till en stor
publik. Det vore eget, om han icke
en gång skulle slå igenom; jag tror att
han har begåfning. Kanhända kommer
