TUSCHRITNINGEN
stod i butiken, och hos hvilken jag ofta brukade köpa mina cigarrer, en liten handteckning i tusch, som jag tillfälligtvis hade liggande i plånboken. Jag hade fått den af en ung konstnär, och i mitt tycke var den mycket vacker.
»Se här,» sade jag, och räckte henne den, »hvad tycker ni om det här?»
Hon tog den i handen med nyfiket intresse och såg på den mycket länge och mycket nära. Hon vände den på flera olika håll, och hennes ansikte fick ett uttryck af ansträngd tankeverksamhet.
»Nå, hvad betyder det?» frågade hon till sist med ett vetgirigt ögonkast.
Jag blef en smula häpen.
»Det betyder ingenting särskildt,» svarade jag. »Det är bara ett landskap. Det är mark, och det där är himmel, och det där är en väg ... En vanlig väg ...»
»Ja, det måtte jag väl se,» fräste hon till i tämligen ovänlig ton; »men jag ville veta hvad det betyder.»
- 2
