SOTARFRUN
de båda unga, som hvarken hade ögon eller öron för något annat än hvarandra — hvem vet, om icke också Afunden och Kättjan i hemlighet kröpo fram ur sina gömslen och spelade upp på hvar sin dolda sträng i hennes själ.
Hon besinnade sig icke länge, utan steg raskt fram till bädden, grep flickan om den späda handleden med en järnhård näfve, gaf henne ett skymfligt namn och slängde henne ut genom dörren under en ström af de fulaste tillmälen. Därefter svor hon i tjänares och gesällers intresserade närvaro en dyr och saftig ed, att om den ungen en gång till vågade sätta sin fot innanför hennes tröskel, så skulle hon få huden fall med så mycket stryk, att hon inte skulle kunna röra en fena på fjorton dar.
Det var ingen som betviflade, att hon ämnade hålla sitt ord.
Den sjuke gjorde icke sin styfmor
