Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
SKUGGAN
Och det syntes mig i drömmen, att hennes löje var detsamma, med hvilket Lionardos kvinnor le.
Jag ville taga hennes arm, men hon tog i stället min hand. Och som två barn gingo vi gatan nedåt hand i hand. Jag lät henne med flit gå på den sida, där min skugga var, så att hon trampade ned honom och han blef borta.
Men drömmen växlar snabbare än
tiden.
Gatan, på hvilken vi gingo, var densamma som nyss, med trähus och med trädgårdar bakom röda plank, men den var dock en annan, ty det var ingen snö och inga blanka sjöar, som speglade blått, det hade blifvit verklig vår. Lönnarna stodo i full blomning, och körsbärsträden i vår grannes täppa hade stora knoppar. Och det hade med
565
