Hoppa till innehållet

Sida:Historietter.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SPLEEN


han icke. Och hur skulle han ha kunnat göra det? Alla människor visste ju att han hade vunnit sina pengar på lotteri; och det kan ju inte tusan springa omkring på gatorna i en lotteripels!»

»Nej, det är ju alldeles omöjligt.»

»Ja visst.»

»Ja-a.»

Vi sutto några ögonblick tysta, hvar och en upptagen af sina egna tankar.

Så med ens reste sig herr Kihlberg (han hade vid det femte glaset af den tredje champagnesorten anförtrott mig att han hette så) med en plötslig glädjeblixt i ögat och frågade mig:

»Hur stor är högsta vinsten i hamburgerlotteriet?»

»Jag tror att den är antingen fem eller sju hundra tusen,» svarade jag. »Åtminstone är det fullkomligt säkert att den icke är sex hundra tusen; ty spelvärdarna veta mycket väl, att de udda

75