senare segment visar en karaktär, som är egendomlig för Pterygotus.
Skalfragmenten förekomma på samma klyfningsyta, hvilken på samma gång torde utgöra en skiktningsyta. Äfven aftrycket af dem föreligger. De intaga, om också något förskjutna, sitt naturliga läge i det bakersta segmentets framkant är vänd mot det näst bakerstas bakkant. Af skalet återstår såsom alltid hos Eurypteridæ endast en tunn, hudliknande hinna. Det är svagt glänsande, till färgen svart. I närheten af bollens omkrets är det bäst bibehållet. Här framträder den karakteristiska fjällika skulpturen mycket tydligt äfven i aftrycket, hvarest de fjälliknande skalförtjockningarna ofta ensamma blifvit qvarsittande i de fördjupade aftrycken af desamma. I det inre af bollen åter är skalet skrofligt och sönderbrustet, utan synlig skulptur. Detta beror antagligen derpå, att bollen i sina periferiska delar är starkare lerig, i det inre åter rikare på kalk, samt att skalet i sammanhang härmed förändrats mindre i de lerigare partierna än i de kalkigare. Det är derföre att hoppas, att fynd af fullständigare, mera tillfredsställande exemplar, hvilka kunna tillåta en artbestämning, skola kunna göras i sjelfva skiffern, som innesluter kalkbollarne.
Af den bakersta abdominalleden, eller 12:te kroppsleden, återstår hufvudsakligen blott en ringa del närmast framkanten invid ledens midtlinie. Härigenom har en bestämning blifvit möjlig. Denna kroppsled är nemligen den enda, som, hos Pterygotus osiliensis Fr. Schm. åtminstone, är försedd med en köl. Tydliga spår af en sådan, hufvudsakligen genom de fjällika skalförtjockningarnes anordning, förekomma hos exemplaret. Fjällen äro små och öfverensstämma till formen fullkomligt med dem på sista abdominalsegmentet hos P. osiliensis, enligt Fr. Schmidt’s figur af detta segment.[1]
- ↑ Schmidt, Fr. Miscellanea silurica 3. Die Crustaceenfauna der Eurypterenschichten von Rootziküll auf Oesel, tafl. V, fig. 8 b. — Mém. de l’Académ. Imp. des Sc. de St. Pétersbourg, Ser. 7, Tome 31, N:o 5. — St. Pétersbourg 1883.
