den stora, öppna floden, som betydde fristaterna, och vara fria från alla våra bekymmer.
Himlen hade täckts med moln och det hade mörknat betydligt i detsamma jag kom ombord på flotten, men nu började det på att klarna igen.
»Åhja, de' där ä' inte så illa uttytt, så långt du har hunnit», sade jag, »men va' betyder allt de' där då?»
Det var allt skräpet och smörjan på flotten och den avbrutna åran, som jag menade. Man kunde si alltihopa riktigt tydligt nu.
Jim tittade på skräpet, och så tittade han på mig, och så tittade han tillbaka på skräpet igen. Han hade nu fått drömmen så inpluggad i huvudet på sig, att han inte tycktes kunna skaka loss den och få allt på sin rätta plats igen. Men då han slutligen fick allt klart för sig, såg han mig stint in i ansiktet utan att det ringaste dra på smilbandet och sade:
»Va' de' betyder? Jo, de' ska' jag tala om för er. Då jag hade arbetat å ropat, så jag var alldeles uttröttad, å till sist satte mig ner för att få mig en blund, va' jag så rakt oppgiven av sorg och bedrövelse över att ni hade gått förlorad, så jag fråga' inte en smul efter va' de' blev av mig å flotten å alltihopa. Å när jag vakna' å fann, att ni hade kommit tillbaka igen frisk och kry, ville jag bara gråta, å jag hade kunnat falla på knä å kysst era fötter, så glad va' jag. Men allt va' ni tänkte på va' huru ni skulle kunna driva me' gamla Jim å proppa i honom lögner. All den där bråten där de' ä' skräp, å bara skräp ä' också så'na människor, som gör spektakel av sina vänner å förhånar dom.»
Så steg han upp långsamt och gick mot skjulet och gick in i det utan att säga någonting mer än vad han hade sagt. Men det var nog. Jag kände mig så genomusel, att jag nästan hade kunnat kyssa hans fötter för att förmå honom att ta tillbaka vad han hade sagt.
Det dröjde ändå hela kvarten, innan jag kunde förmå
