en tavla, å de' står va' plantagen heter, som han ä' ifrån nedanför Orleans. Nää då, gubbe lilla, de' ä' inte nå' mankemang me' den affären, de' kan du ge dig den på. Hörru, ge mig en buss tobak!»
Jag hade ingen tobak, och då gick han sin väg. Jag gick till flotten och satte mig inne i skjulet och funderade, men jag kunde inte hitta på någonting. Jag tänkte, tills det värkte i huvudet på mig, men jag fann ändå inte någon utväg. Efter hela denna långa resa och efter allt vad vi hade gjort för de skurkarna, hade nu allting på en gång gått mig ur händerna, det var slut med ens på alla våra planer och förhoppningar, därför att de hade haft hjärta att spela Jim ett sådant spratt och gjort honom till slav igen för hela hans liv bland främlingar, och det för lumpna fyrtio dollars.
Jag sade för mig själv, att det skulle vara tusen gånger bättre för Jim att vara slav hemma, där hans familj var, om han ändå måste vara slav, och att det därför vore bäst att jag skreve till Tom Sawyer och bad honom tala om för fröken Watson, varest Jim var. Men jag gav snart opp den avsikten och det av två skäl: hon skulle komma att bli alldeles ursinnig över att han varit så gemen och så otacksam och lämnat henne, och då skulle hon tvärt ta och sälja honom neråt floden igen: och om hon inte gjorde det, så föraktar ju naturligtvis var enda en en otacksam nigger, och de skulle komma att låta Jim känna det i hela hans liv, och han skulle då känna sig olycklig och vanhedrad. Och tänk på mig sedan! Det skulle bli allmänt bekant, att Huck Finn hade hjälpt en neger att rymma, och om jag en dag komme att träffa någon människa från vår stad, skulle jag skämmas så, att jag skulle vara färdig att falla ner på knä och slicka hennes skor. Så där går det alltid; en människa går stad och gör någonting som är orätt och dåligt, men sedan vill hon inte hålla till godo med följderna därav. Hon tänker, att så länge hon kan
